ÄR mest Arg, ledsen o besviken just nu. Men som allt annat, så läger sig sorgen sig till slut. Bara synd att det drabbar oss alla. Åh, varför? Blir så less på detta som hela tiden bara förstör en massa. Sakta men säkert försvinner du ifrån oss. Önskar jag kunde göra ngt men tyvärr har jag ingen makt till detta. Utan den enda är du själv. Viljan att vara stark att motstå det som snart tar livet av dig/oss. Alkoholen dödar långsamt.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden...
Cattis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar